MONIKA LIND MELANDER

Sedan 12 års ålder har jag haft nån slags romantisk föreställning om Indien, Mahatma Gandhi blev en viktig förebild för mej och det är hans tankar o idéer har funnits som en röd tråd genom livet.
Det var då lätt att tacka ja när Elsa frågade om jag ville hänga på.
Åkte med Elsa till Jaisalmer första gången för nio år sedan (tror jag) och har sedan varit där ytterligare fyra tillfällen.
Min roll har varit assisterande i de aktiviteter som vi drivit. Utifrån mitt yrke som sjuksköterska har jag pratat med kvinnorna om kost, med flickorna har jag haft (i hemlighet) nån slags modifierad sexualundervisning/
pubertetsinfo.
Jag har deltagit i all planering med Elsa och Kulvinder. Planerat o genomfört circeltalks, o diverse trygghetsövningar.
Genomförde dessutom en skolinspektion.
Att jag fortsatt att åka dit beror på att det skapas vänskapsband och att det faktiskt rent synbart sker en förändring till det bättre, även om mycket återstår.
Tydligt är att barnen är i bättre nutriellt skick, inga röda hårdtestar längre. De är mer noga med sin klädsel, rena o prydliga.
Det viktigaste med projektet har varit kontinuiteten, att vi lärt känna varandra under lång tid, så att vi och de blivit trygga med varandra.
Ibland kan jag tro att de har gett oss mer än vi gett dem. Tänker på insikter jag får över hur vi lever, varför vi gör som vi gör utifrån kultur, religion, klimat osv.
Med vilken rätt har vi att komma o lära dem?
Vem vet bäst?
Då är det god hjälp med FN's deklaration om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen.
Monika Lind-Melander

 


 

 

Monika ...
 
महिला पानी और कढ़ाई